Vem mer en mig ger tillåtelse åt att gång på gång, bli lurad?
Det är min loop, gång efter gång.
Och varje gång man upptäcker det, så tror man att det är, absolut den sista gången?
Och varför tror man alltid, att det är ens egna fel?
Är det mitt fel, eller är det den som skor sig på mig som gör fel?
Eller är det så fram till att jag ser, att dessa människor finns, så kommer de fortsätta att komma?
Någonting behöver jag ju uppenbarligen göra fel, eftersom det gång efter gång upprepas.
Men är det verkligen fel?
Jag har sett, och förstått min loop, och nu är det fasiken stop, hädanefter kommer jag undersöka, varje sak. Som låter för bra för att vara sann, och agera i affekt, för att det är bråttom.
Jag är empatiker, som är alldeles för snabb, för mitt eget bästa. Jag får signaler i hela kroppen, och ibland så kan jag inte tyda dem.
Men tro mig jag har lärt mig nu.
Gång efter gång, springer jag in i den där bergväggen, som gör så ofantligt ont.
Och varje gång får jag blåsa på mina sår, torka mina ögon, och inse, att jag gjorde det igen.
Det är inte någon annans fel en mitt. Och jag kan le åt det efteråt, för det är fasiken inte mig det är fel på, bara att jag är så naiv, och tror gott om alla. För att jag är god själv.
På ett par veckor, känns det som om universum, sopat banan med mig, hånskrattat och kastat på mig gång efter gång, tills jag äntligen förstod.
Lyssna på magkänslan. Lyssna in i mig själv, för då hade jag förstått både för länge sedan, och nyligen. Att något inte stämmer, något är fel, och det handlar inte om mig.
Jag har släppt nu, jag släppte kvinnan som lurade mig på så mycket pengar för att laga min telefon, jag köpte en ny, och visade henne att hon inte var värd mer en det hon lurade mig på. Människor säljer sig själv billigt.
De tar ut så mycket de kan, medvetet luras, och drar ut så långt det går, men det är deras eget värde det handlar om. Inte mitt.
Först vart jag ledsen, sen förbannad. Och sen släppte jag, för hon kommer förmodligen lura flera, hon kommer falla på eget grepp, karma slår alltid igen, och det kommer alltid i kapp.
Allt det vi gör mot andra, betalar sig på det ena eller det andra sättet. Och ja, hon kommer vara rädd varje gång hon ser mig gå förbi hennes arbete.
Hon lurade en strax efter, en liten pojke, vars mamma stormade in, och då fick hon lämna tillbaka pengarna.
Jag är inte där, det finns inget värde i att stå och skrika på människor. Det räcker med att hon fick mig att bli arg.
När man profiterar på andra, utan att göra det som är värdefullt och skapande för sig själv, då är man en mycket liten människa. Och jag tror de flesta som lever så, aldrig är riktigt nöjda.
Om man skapar så att andra får ta del av det, då blir skapandet ett överflöd, och alla kan ta del av det.
Nu blev hon av med en kund, och hennes värde, var mycket lägre en mitt, för jag är värd så otroligt mycket mer. När man luras blir det än engångs summa. Hon kunde ha tjänat betydligt mer på mig, om hon hade bjudit till, för då hade jag köpt en telefon där, och vips hade hon gjort en bra affär.
Så är det med människor. De skor sig och tar ut så mycket de kan, allt för att de saknar gränser själva, och heller inte ser sitt eget värde. Jag gör det, jag ser mitt eget värde.
Jag kom inte hit för att bli miljonär, jag kom hit för att skapa något bättre, i en ny värld.
Jag är här i Spanien, för att skapa så att fler kan komma ner hit, och må bättre, vila och hitta en liten bit av himlen i sina hjärtan.
Jag är värd så mycket mer, en någon som försöker roffa åt sig på mig, lura mig och sedan kasta bort mig. Jag såg hennes dåliga samvete, hon visste vad hon gjorde, och hon vart rädd.
Ja jag skulle kunna gå till polisen, skulle kunna skapa dåligt ryckte åt henne, men det är ingen ide, för förr eller senare, så kommer hon ändå förstå att hon gjorde fel, hon hade en mycket aggressiv man, kanske skrämde han henne, och hon behöver dra in pengar på att lura kunder. Vad vet jag.
Jag är fri, och jag har en ny telefon, behöver inte bekymra mig längre. Och kan andas.
För så länge du vet att du gör rätt, så kan aldrig någon hindra dig från att känna dig värdefull.
SuSanna