Älskade du
Det rör på sig kraftigt just nu. Lejonportalens öppnande har skakat om för många. Det är som du går på upprepning på upprepning för att looparna ska stängas igen.
Jag har fått se så otroligt många av mina loopar på så väldigt kort tid. Och de döljer sig bakom de stora looparna så det är extremt svårt att se dem.
I hela mitt liv har jag gjort dumhet på dumhet, och sedan bara velat lägga locket på och fly. Det går inte längre, det finns ingenstans att fly.
Grubblar och tänker så att det knakar, det finns en öppning, och jag håller den framför mig, men jag är precis livrädd för att lyckas. För att kliva in i succén av att vara mästare över mitt eget liv.
För vem är jag, om jag lyckas? Kan jag behålla mig själv och mitt minne över den jag en gång var? Hålla mitt förstånd och stå i ödmjukhet?
Kan jag verkligen visa vägen till så många som jag har förbundit mig till att visa vägen? Ja hör jag inom mig, kraften att förstå att jag är kraftfull, men att jag inte är vare sig mer eller mindre, jag längtar så otroligt efter friheten, att illusionens fasad rämnar med marken, och aldrig mer dyker upp inom mig.
Jag behöver inte längre leta det bor inom mig, jag bor inom mig, med en sådan skönhet och sådant ljus. Jag är vacker. Men jag såg aldrig spegelbilden som du såg. Aspekten, hon som gick med ärrad hud, har visat sig för mig. Det hade brunnit runt henne, i henne och hon överlevde. Hon hånades och sattes ut som häxa. Det var därför hon brann, hennes skönhet stack i ögonen, häxa skrek det efter henne. Och hon blev det de sa.
Hon har fått komma upp till värme, kärlek och healing för att läka sina sår. Och förstå att även hon är ett älskat barn av gud.
Likheten med häxan som är i detta liv, som fått höra sedan hon var liten, häxan i familjen, som sett gåvor som förbannelse.
Hon som gömt sig för att inte vara annorlunda, hon är jag, men alla är jag, och alla glider in och ut i min själ.
Jag såg allt det som var trasigt, och fick möta den aspekten av mig, hon har glidit in och ut från en parallell värld. Och har varit så otroligt trasig. Hon har varit en stadig gäst, och hon har hållit hårt i mig för att själv hitta ut.
Hon ville aldrig ta med mig hon ville aldrig ta plats, men hon har varit med mig i oändligt med tid.
Skönheten bor inom dig, skalet du har du av en särskild anledning.
Jag förstår, och jag hör. Men känslan är den samma och jag får arbeta otroligt hårt med att se skönheten som du säger att du ser i mig.
Hon har berättat om sparkar och slag, och hårda ord som förföljt henne. Likheten med mitt liv som jag lever nu, spåren som jag gått, det destruktiva i mig, finns som en dimma. Och det är inte alldeles enkelt att hela tiden ha koll.
144 aspekter som rör sig mellan 254 dimensioner eller mer. Parallella världar och galaktiska aspekter. Allt blandar sig, och mitt högre jag rör sig med en sådana graciösa rörelser. Smeker och tröstar. Lovar att allting ska bli bra.
Framtiden är därframme, säger hon. Den bor i dig och den förbereds i varje andetag du kommer närmare sanningen om dig själv.
Om jag vetat om läkarvetenskapen vetat, att hon som ville lämna som gång efter gång försökte ta sitt liv, var den själen som har brunnit för sin skönhet och sin begåvning.
I år efter år har jag trampat ner min stig, och min stig har vuxit ner i en djupgående spiral som inte kunnat stoppa.
Tacksamheten kärleken över att en älskad som valde att vara den som väckte mig, som fick mig att förstå.
Allt jag läker i mig läker även i min tvillingsjäl, allt jag läker i mig, läker även i min son. Att veta att hans mästarsteg tagits i så otroligt svårt liv, får mig att stå i djup tacksamhet.
Jag ser hur det rör sig i mig, hur aspekt efter aspekt letar sig ur min kropp, vill ta plats vill höras. Jag känner hur jag sakta får fäste, energierna sprakar och jag håller hårt i min stolpe.
Sedan 2008 har jag arbetat ovetande med aspekter, själsplittringar och man har kallat mig galen. Jag har hållit mig i en stolpe för att få alla att stå kvar, och läkare har tryckt i mig kemikalier, för att de säger att serotonin halten är för låg.
Jag förlåter dem för de visste inte bättre. Men nu vet jag och jag förstår att innanför alla mina lager, bor den sanna mästaren, gudinnan och även om jag inte kan se henne i min spegel så bor hon i mitt hjärta, i min kropp.
Tänk att jag får göra den här resan, tänk alla systrar bröder som har hittat mig och som nu är mina följeslagare.
Andas kära du, andas du hinner med att skapa din framtid, bygg dina visioner, bygg för de som vaknar och bygg för de som vaknat. Låt dem hitta mig,
Tusen kyssar till himlen, tusen kyssar till Joakim och jag kan känna ditt leende, min älskade son som bor i himlen, min älskade jag håller dig, jag håller mig vi gör det här tillsammans, sen kan vi tillbringa oändliga tiden i nytt liv, i kärlek och i harmoni.
Jag älskar dig, Tack
Susanna
Tack tack fina du kram ♥️♥️♥️