I fem timmar låg jag i vattnet, jag kom inte upp, huden stack, och det brann i alla muskler. DU renar åt mig, sa Gaia, jag hörde hennes röst så nära.
Örat låg långt nere under ytan, munnen smakade salt och bräckt om vart annat. Jag hade så svårt att andas.
Hela himlen snurrade ögonen kunde inte titta.
Det kom trollsländor som satt sig runt örat, jag hörde dess viskning. Andas långsamt, du bestämmer hur du mår.
Fjärilar flög omkring min hud, jag kände hur de landade på min nakna kropp.
Jag är här, en dov stämma som tycktes komma ifrån himlen, det är gud som talar. Andas mitt barn.
Jag kopplade ihop med Gaia, grävde ner mina rötter som tycktes växa ur hela min kropp.
Jag andades mellan himmel och jord, förankrade ett energi tempel och aktiverade alla kristaller jag har i min kropp.
Jag ville bara att jag skulle få förstå. Jag befann mig i en loop, där jag såg alla världens dramer, illusionens skapelse.
Ljusvarelser lyfte upp mig, det vart alldeles vitt omkring mig. Andas, jag andades in Moder gud i hela mig, hörde och kände hennes smekningar av hela mitt innersta, jag snyftade och skrek, sluta visa mig allt.
Men jag behövde bli visad. Trollsländan viskade, jag vaktar ligg tryggt.
Jag ställde in min kropp efter vattnets temperatur, vattnet blev kallare och kallare, men jag blev varmare med kylan.
Ljumna vindar blåste, och jag hörde min drake, jag skyddar ligg kvar.
VI aktiverar, huden höll på att ramla av, tusen nålar stack i mig och jag låg alldeles stilla.
Jag rensade alla programmeringar av rädsla inom mig. Rädslan att inte finnas, att se igenom, rädda mig själv för att bli uppäten av illusionen.
Skapelsen av att jag inte kunde ta mig upp, vad behöver du Susanna?
Åter igen, ärkeängeln Gabriel, jag behöver ta mig upp på land, jag behöver kraft för jag drunknar snart. Res på dig.
Jag kravlade upp på land, för att få luft. I stora grupper, kom trollsländor, fjärilar, ett naturväsen viskade tack i mitt öra, jag såg inget mer en liten varelse, som så vackert visade sin tacksamhet.
Språk flöt förbi, ord, inskriptioner. Egyptiska koder lades på min hud.
Änglar höll upp mig, och fast jag låg i vattnet med kroppen, så låg jag på land.
Rädslor och program flöt förbi. Du behöver komma förbi. Loopar som jag befinner mig i löstes upp.
Huden knottrade sig, Jag värmer, aspekter som jag bär på visade sig, bad om ursäkt, och lämnade.
Jag fattade vad jag gjorde, jag såg precis allt. Jag såg det som jag ser som vackert i mig själv.
Jag fick se bilder, blev visad händelser i mitt liv, och jag förstod att jag var vacker.
Att jag inte sett min skönhet för jag varit så förblindad av mina sår.
Jag har inte sett dina sår, för jag har varit så förblindad av din skönhet.
Speglingar på händelser, jag är så otroligt liten i allt det stora.
En liten flicka som sitter fast, i sin sorg, och ensamhet och illusionen har hunnit i kapp.
Solen gick ner, min hud vart vit och jag hörde, du är klar nu, åk hem.
Jag befann mig i en värld utan slut utan början, och jag förstår varför jag sitter fast.
Jag förstår varför världen sitter fast. Varför sanningar inte kommer till ytan, och varför ljuset sitter fast. Jag förstod alla håll som drar och alla sanningar som kommer ut men står fast.
Jag förstod för jag pratade med mörkret, inom mig.
Jag pratade med kraften, egot som sliter och jag förstod att frihet är det som är det enda som kan vara verkligt.
Jag kröp upp från vattnet, kröp fram till mina kläder. Jag darrade i hela mig, jag kände världen och jag kände famnen jag legat i.
Vattnet som smekt, som värmt och som spolat mig ren från inprogrammeringarna.
Det är ingen som har fel, ingen har rätt. Ingen vet mer, ingen vet mindre. Och allt är en enda stor jäkla illusion.
Under de fem timmar som jag låg i vattnet, så har jag nu en helt annan bild.
Jag undrade över dessa timmar, vem är jag? Och hur har jag hamnat här?
Du är en vandrare, du är en mästare över jorden, du är en mästare över illusionens skådespel.
På en så otroligt hög nivå så höjdes mitt medvetande, och min astralkropp, har varit på Plejaderna, jag har blivit hämtad till Orion, av Balthazar.
Jag har rensat hela sjön från entiteter, jag har rensat mörkret inom mig, och jag har fått en oerhörd stor hjälp.
Jag har sett det lilla barnet, den vuxna kvinnan och jag har fått möta mitt högre jag som är i framtiden som har berättat för mig hur jag kommer komma fram.
Fem timmar
Susanna
Det är så fantastiskt att följa din resa Susanna. Förnimma din känsla.
Bygga upp min tillit på alla nivåer för att 100% släppa taget. Jag vet att jag valt att lämna min kropp för den underbara kärleken tidigare.
Spärren som jag slagit på, för att väcka mitt medvetande precis innan min själ ger sig av, är stark.
Att du delar med dig av din resa ocensurerat bidrar till tilliten för det högsta och bästa. För oss alla och envar.
Ljus och kärlek älskade Susanna.
älskade syster. kram