Mina tider är inte som andras just nu. Klockan existerar utanför min existens. Igår var det måndag, och idag hörde jag att det var torsdag. Det flyger i en väldig fart och jag hinner inte med. Jag snurrar upp mig själv och vill så mycket att jag behöver organisera mig.
Och jag gör det. Jag omger mig med ett team som är så otroligt kompetenta.
Och de hjälper mig. Men de hjälper inte bara mig, de hjälper till så att det fungerar. Småfolket organiserar. Sådan superkraft som ligger bakom allt som sker. Med några få människor som är spridda över landet. Jag får så otroligt mycket hjälp av änglar som kommit in i mitt liv den här sorgens tid som jag haft.
Jag undrar om de förstår vad vi tillsammans håller på att starta? Jag önskar att de för en stund kunde låna mina ögon, de kan se in i framtiden, de kan se förbi det som händer utanför fönstret just nu, och se bakom allting som ligger framför. Jag kan se hur det organiserade sprider sig som blommor, sen fuskar jag lite och får en titt in i framtiden, leende om ni bara visste det jag vet.
Det är mycket jobb där framme, stora jobb av små människor. Och det finns inget annat alternativ en att verkligen få det att bli som det är tänkt.
Det är få som verkligen förstår hur och vilket otroligt arbete det är att växa andligt.
Igår var jag en trött och bitter mamma, som önskade att världen skulle försvinna under sina fötter.
Idag en universell kosmisk världsmedborgare som har sett sin egen tidslinje och vet att det här är fan inte enkelt.
Men det kommer bli bra det kommer ta tid, och det kommer bli perfekt.
Jag kämpar som alla med det mänskliga sinnets förståelse över allt som hörs omkring mig och i mig. Jag försöker att verkligen greppa allting som sker inom mig.
Och så skriker det över mitt huvud, du behöver organisera dig. Men herregud, det är ju måndag hela veckan. Jag hinner inte, stanna tiden en sekund så jag får se vad jag håller på med.
Jag känner hur allting stannar en kort stund inom mig, sätta märken där du sätter dina fotsteg. Jag talade med en kvinna i somras, någon som kom att bli en väldigt stor förebild för mig. Hon fick en dödsdom, och insåg att det inte fanns något skrivet om henne på nätet.
Hon gav sig sjutton på att innan hon var klar här så skulle alla veta vem hon var, och vad hon slet för. Nu vet alla vem hon är, och Google svämmar över av sidor där hon har sitt namn i tryck.
Jag ville att världen skulle veta vem Joakim var. Jag ville att alla skulle ha hört hans namn åtminstone en gång. Vi behöver lämna avtryck. Joakims namn ska ha nämnts i andra kretsar så att världen i verkligheteten får veta vad han har gjort. För han har räddat livet på mig. Han har fått mig att utvecklas, att gå fram, ta tag i mina mörka sidor, och låta mig hitta ut i ljuset.
Med honom har jag fått kraft att samla ihop mig, här. Till den jag är ämnad att vara.
Joakim min älskade son, tvillingsjäl och min kärlek. Vad du har skapat med din död. Tänk alla som jag har träffat, pratat med och som kommit in i mitt liv. som jag har fått hjälpa, som har hjälpt mig och som nu växer i själen.
Ditt namn finns på jorden Joakim. Och innan jag lämnar kommer det ha hörts ända till Amerika och tillbaka. Ditt namn har startat en orkan, min unge. Den har lyft människor och fått dem hitta in i hjärtat. Tack min älskling, tack för att du tog alla dina trasiga steg på jorden.
Ingenting är förgäves, jag gör mitt arbete. Med dig vid min sida.
Joakim min älskling förstår du att du har skapat det här, och jag endast har varit ett verktyg. Vi är alla verktyg i varandras sagor. Alla människor som får läsa om vårt fortsatta äventyr, som kommit till mig. Alla människor som kommer till torpet, som ringer och skriver, de Kimmen, är din förtjänst. Och alla du har hjälpt, som hör av sig när du har hälsat på. Jag tror inte riktig de förstår en vem du i verkligheten har varit och fortfarande är. Vi människor har en liten bit kvar tills vi hittar svaren på hur allting fungerar.
Jag hade ett långt samtal med honom i morse och han kommer in när jag skriver för att vara nära och skicka mig värme och kärlek.
Under min promenad idag på morgonen gick han vid min högra sida, Jesus och Maria Magdalena bredvid till vänster, vi kom till en skogsstig och jag kunde känna hur alla gick på rad, tom Ashtar från Federationen gick bakom med Mira för vi hade konferens.
Jag fick gå i varma tårar som trillade utefter kinden, och känna deras kärlek, ärkeänglarna och Mamma Mira från Plejaderna. Peppade och förklarade det som jag bar på inom mig. För jisses nu går det undan i att skala av sig rädslor. De kommer i raketfart och behöver ses över.
I alla röster, och alla ord så sprider sig ett lugn när jag förstår att det jag bär på behöver jag titta på själv, de kan inte ge mig svaren på den rädslan jag bär inom mig. Från ett livligt samtal med galaktiska världen, så kastas jag in i själens röst. Det som är mig. Lugn andas, lugn det är bra du befinner dig endast i en liten bugg, titta på buggen, vad är det som skrämmer? Och jag känner, det är inte mitt.
Det är något jag plockat upp i ett samtal, och det går så fort. Jag behöver vara ensam.
Många behöver det just nu. Vara ensamma, promenera och höra den egna inre rösten.
Jag älskar dig Susanna, jag älskar mig och jag älskar allt med mig. Jag är baske mig helt perfekt. Ja i alla fall i Guds ögon. Och det är det som räknas.
Jag kommer tillbaka snabbt i alla tankar, det gäller att känna energierna och var de kommer ifrån, jag ser de märkena som min son lämnade efter sig. Som har stått på en vit vägg, inristat i snirklig stil och som vanligt, raden räckte inte till så du bytte, jag frågade dig, har du gjort det här Joakim? – Jag vet inte var svaret.
Han kommer inte ihåg så mycket längre, det är inte viktigt. Men jag kan se att det är han med iver som ristat in sitt namn, JOCK sen tog raden slut och du flyttade ner E. Så typiskt dig, inga regler, namnet syns och det räcker.
Han har förklarat att jag har arbetet så intensivt med våra sår, att han har läkt. Det är ingen idé att älta i gammalt. Men jag kan inte låta bli. Igår var det en hen som led så väldigt i sorg efter sin mor. Hon gick igenom gång på gång hur hemskt det hade varit runt hennes mors död.
Backspegeln gick igång, och jag såg min son framför mig. Han hade varit blå om läpparna när jag hittade honom. Jag vet vad det innebär, jag är utbildad till att veta det. Syrebrist. Jag vet att det kan ha känts som han drunknade i sig själv. Att det förstorade hjärtat och den akuta lunginflammationen kunde ha gjort rejält ont och orsakat panik.
Men jag vet med all säkerhet att han sov sig in i döden, med den smärtan. Och jag vet att när han andades sitt sista andetag, och såg med nya ögon, såg han änglar Jesus och Maria Magdalena. Jag vet att han blev hämtad och att allt är som det ska.
Så jag ber dig älskade du släpp det. Min son har hela tiden sagt att han är lycklig, och det är din mor med. Det är vi som står kvar här, som såg, som kände som får leva i smärtan. Men din mor är på en lycklig plats precis som min son.
Själen bestämmer hur och när hen går. Och hur det ser ut omkring. Erfarenheter som du som är i det även är med och bestämmer. Jag förstår och vet hur jag och Joakim hade bestämt, och jag vet när vi ändrade lite, och bestämde nytt. Ibland gör vi det.
Det är något ingen av oss egentligen vet, men ändå är övertygade om att det ska ske. VI kommer lämna livet som vi har här nu, ibland går några före, och ibland så går vi tillsammans. Ibland så vet vi, kan känna innan det ska ske. Men ibland så händer det bara. Överlåt det till vår Herre, överlåt dina funderingar till att leva den stunden du har här. Och släpp det som du inte kan veta något om, tiden du har kvar just nu.
Livet innehåller så mycket mer en att vara rädd, för att det ska ta slut. Vi måste hinna njuta, skratta och ha kul.
Det är bara ett så onödigt lidande att tänka på smärtan kring våra nära och käras bortgång. Oavsett om det är våra föräldrar, barn eller ett kärt husdjur. Allting är en separation som vi inte förstår.
Och det är det som tröstar mig när jag ibland faller i saknad och vemod efter min son, vi kommer ses igen, och under tiden behöver vi båda ha det bästa vi kan, på varsitt håll. Det tjänar varken han eller mig att fundera på hur han dog.
Många har svårt att släppa det, men som Joakim gång efter gång förklarar för mig, allting, alla steg har du bestämt själv. Allt har manifesterats och allt har arrangerats utav dig innan du valde detta liv. jag valde döden, mamma på mitt sätt. Men även att Gud var den enda som visste att det skulle ske när det skedde, det kom jag inte ihåg. Men jag vet att vi skjutit på det en gång och nu förstår jag att det aldrig skulle ha gått längre.
Det är många tankar i att möta människor där de befinner sig, som känner paniken och att något är bråttom.
Men det är inte bråttom. Herregud vi har hela livet på oss. Vi kommer fortsätta och vi kommer tillsammans arbeta i några år väldigt kraftigt. Många kommer ta steg som de inte trodde var möjligt. Många kommer lämna för att hjälpa till från ovan. Några kommer att vila lite, för det är arbetsamt att växa andligt. Småbarnsföräldrar kan ta det lugnt. NI har lite tid på er och ert arbete är nog det viktigaste vi har just nu.
Att säkra kommande generation så de får chans till intakt minne. Jag vet det är extremt svårt att tänka på allt i detta sorl som pågår. Men kom ihåg din egen barndom, sprid till dina barn, så deras barn får den chansen.
Eventet sker varje dag, inne i dig, och det har det gjort så länge. Den 21 december kom ihåg det datumet, men kom även ihåg alla andra datum. För det kommer bli nya portalöppningar, med nya innebörder. Det kommer bli kraftigare och större energipådrag som kommer.
Kalla det utrensningar om du vill, men ligg inte under täcket och tro att det kommer att försvinna. Kall varm det betyder att du verkligen behöver arbeta med dig själv. Allting du gör är för din skull, kom ihåg det. Uppstigningen kommer vara resten av ditt liv. Oavsett vilken våg du lyfter, när du tror dig vara där, så kommer alla behöva varandra.
En del går före dig för att visa vägen, lita på att du kommer komma fram. Framtidens vindar har blåst in ett par dagar, starka energier från Plejaderna som östs ner. För att visa framtiden och dit vi är på väg. Ja det är lite kaos i samhällen just nu, munskydd och rädsla. Ha lite förståelse för de som fortfarande är där. Det kommer bli mycket värre innan det vänder, och det blir bättre. Och det är upp till dig vilken tidslinje du bestämmer dig för att stå på.
Var du en befinner dig idag, så kommer du ta ett Quantum hopp när du bestämmer dig. Men var redo, jag har fått lämna min sambo, min dotter och fått sätta mig ute i skogen. Deras uppvaknande krockar med mitt. VI klarar bara av att korta dygn vara tillsammans, jag blir lätt infekterad utav tankar som kommer ifrån de båda. Jag är så tacksam för Min sambos förståelse. Han låter sin kära flyga iväg och komma hem för att duscha och tvätta kläder. Han saknar och längtar men förstår att detta är mycket viktigt. Han kommer att vakna i takt som han tar. Min dotter är där tonåringar är bäst, i nuet och i oron som alla andra i hennes ålder. Hon saknar sin mor men förstår att energier kastar omkull mig och att jag behöver vara i lugn och ro.
Det är inte alla som har den förståelsen, en del får gå undan, smyga och kanske inte alls talar med den som man delar livet med.
Så tack kära Niclas för din kärlek och din gränslösa tro på det som händer, snart kommer du med.
Jag hörde idag när vi körde, händerna upp i luften, kände hur allt bara radades upp och hur år mot nya bättre tider var på ingång. Det pendlar i dessa energier, ibland är du så säker, för att en stund senare kastas tillbaka till ruta ett. Men det kändes som om händer i luften är det som gäller nu, att vi räcker upp händerna och säger, hallå jag är med, jag står här och är redo.
Själen säger andas, du är omhändertagen, du är trygg och du är i fullständig länkning med universum. Andas lugnt och vila i det, du är om hållen, änglarna står över dig och håller skyddet.
Och nu är du trött, så trött. Vädret är inte det roligast och du vill vila, sov lilla ängel sov. Vila dina ögon och vet att du kommer hinna med allt det du ska. Du kommer att få det du behöver vi vara här.
Älsklingen vila tryggt i min famn.
Jag är
Så vackert du skriver 🙏💕
Tack fina du.