Öppet brev till försäkringskassan.

Kära Försäkringskassan.

Du som läser det här, jag ber dig allra ödmjukast att ta in mina ord ett efter ett. Ni arbetar med människor. Riktiga människor av kött, blod och en själ.

Var är eran?

Ni stjälper människor. Hur kan ni sitta på ert arbete och känna att ni gör nytta?

Jag är genuint ledsen och det skär i mitt hjärta att inse att ni saknar överhuvudtaget empati till de ni ringer upp.

Min sambo har sedan i maj varit sjukskriven. Han har i hela sitt vuxna liv arbetat inom byggnadsbranschen. Har ni en aning vad som krävs för att en människa ska orka göra det arbetet.

Du kanske bor i ett hus han byggt, så tack vare dig så har han slitit ut sig.

Det ringer en Kajsa som tar ett beslut att hon inte ska göra något, före han har varit på Mälarsjukhuset, där sannolikheten är stor att han kommer opereras. Men ändå så går hon och tar ett nytt beslut om att han ska straffas i 8 dagar för att han inte tagit kontakt. Men de pratade ju.

Men det är ju gjort. Det finns bevis. Men ändå ska han straffas. Ni tycker att ni gjort rätt?
Jacob som jag talade med, medgav att ni gjort riktigt fel, men fortfarande så behöver han komma in med överklagan.

Hade det varit han som varit skyldig er pengar, hade det bara rasslat till. Då hade ni stått utanför vår dörr och krävt tillbaka pengar.
Han kan inte röra sig, inte gå, inte stå och knappt ligga eller sitta. Hans psyke ja kära du, det går bara nerför. Han kan inte längre göra sig hörd, därför skriver jag. I hans läkarintyg står det, att han behöver hjälp att klä på sig, lyfta saker från golvet. Så en fråga på det, vad är det ni inte förstår?

Denna man har arbetat i hela sitt liv, och ni tycker att hans läkarintyg är svagt, att han minsann kan röra sig. Vad krävs mer att han blir förlamad?

Ni leker med människors liv, och jag går sönder i mig när jag ser cynismen som ni ger ut.  Föraktet att ni inte litar på det som står i pappren. Eller att ni kan gömma er bakom regler. Ni har med människor att göra. Jag vill be er allra ödmjukast att förklara för mig hur ni sover på nätterna?

Hur ni kan arbeta med det ni gör och anse att det är ok att inte en enda gång frångå era stadgar. Människor hör ni det, riktiga människor. Hur kan ni inte läsa hans läkarintyg och se att han är trasig i hela kroppen.

2018 dog min son, Niclas var hans pappa sedan han var 5 år. Han tog hand om mig, han slet på detta arbete med sin kropp och själ, för jag låg ner. Nu ligger han. Det är sorg i det här, men det förstår ni nog inte. Sorg och saknad och kroppen orkar inte mer.

Nu sitter vi här med ett papper, jag frågar vad tycker ni vi ska göra när vi har en inkomst. Jag valde att lämna er, då jag ansåg att jag var en fånge i ert grepp.

Han har inget val, för hans kropp är slut. Jag ber att denna Kajsa ringer upp och förklarar vad som gav henne rätten att utan att meddela, får ändra ett beslut.

Eran logga tillsammans för en mänskligare försäkringskassa, kanske inte är så genomtänkt?

Jag vill tala om för er att allt ni gör kommer komma ut.

Jag inser att ni ändå kommer gömma er bakom allting så jag avslutar med en enda fråga.
Om det här var du, hur skulle du känna det?

Med vänliga hälsningar Susanna Ewerklou

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *