God morgon vackra silverstjärna
Mina ögon min kropp vaknar, och sakta så dalar min själ ner i sitt skal.
Öppna ögonen silverstjärna, det är dags att möta din dag, viskar någon i mitt öra.
Kroppen sträcker ut sig och känslan av njutning att inte behöva kasta sig ur sängen är total.
Det är det vi människor gör. Vi har så bråttom och kastar oss ut ur sängen för att hinna allt det vi ska.
Men då hinner inte själen med. Den stannar i ett läge och blir kvar.
Vi springer runt hela dagen med allt vi MÅSTE
Men det var inte därför jag kom hit och landade i detta kärl.
Jag kom hit för att leva ett liv med mitt hjärta.
Ögonen vänjer sig sakta vid allt omkring.
- Titta lilla silverstjärna, detta är ditt skapande. Allt det du har omkring dig har du skapat, manifesterat, och det här är du.
Vem är det som pratar med mig, som kallar mig silverstjärna och som verkar känna mig?
Min morgon börjar och jag känner en glädje i varje cell i min kropp. Det är underbart att kunna andas.
- Lilla silverstjärna, det är du som lyser upp din dag, det är du som lyser upp dina steg varje gång du sätter ner dina fötter.
Vem är det som talar till mig?
Jag känner så igen vibrationen av rösten, den har varit med mig sedan jag satte mina fötter på jorden.
Jag andas, känner hur jag landar i mitt innersta, då förstår jag.
Det är ju jag, jag är den som talar. Ett medvetande som alltid har funnits och det är ju jag som berättar för mig att jag är en silverstjärna.
Andas in lugnt och fint, titta på mig själv, är det verkligen jag som är i spegeln, det enda jag kan se är en silverstjärna.
Allting är som det ska jag ska ta mina steg i dag, i full medvetenhet av vad jag släpper ifrån mig.
Jag ska lyssna innan jag öppnar min mun, kanske behövs där inga ord.
Jag ska medvetet i varje liten tanke skicka ut vibrationer som lyfter Nova Gaia lite till.
Jag ska låta vägen lysa upp och lämna stjärnstoft var jag en går.
- Jag är med dig, jag har aldrig lämnat men du har behövt en tid av att vara separerad för att du ska förstå hur det är att vara hel.
Människor jagar, de springer efter sin skugga, en längtan att vara på plats, men vill aldrig stå stilla. De vet inte vilka de är för de stannar aldrig upp.
Jag lägger märke till saker jag aldrig sett i mig själv. Hur min hud skyddar det som är innanför. Hur vacker den är och hur fantastisk människokroppen är uppbyggd.
Jag kan gå, stå, sitta. Jag kan skratta gråta och känna i varje liten fiber hur det spritter av Nova Gaia inne i mig.
En ny vibration
- God morgon lilla silverstjärna, jag håller dig i min famn, jag vaggar dig i dina steg och är alltid med dig om du tillåter.
Jag känner igen allting och vet att jag blivit buren under en sådan lång tid. Kommer du in i mig utan att jag ber om det?
Och kallar du mig lilla stjärna, har jag bytt namn?
Nej lilla silverstjärna du har äntligen förstått vem du är.
Sat nam Susanna