Över havet genom rymden ut i universum, förbi solen förbi allt och vidare in i vintergatan ut igen och vidare.

En sakta stråle av ljus kommer för att möta mig på min resa.

Jag är här nu och sen är jag inte här. Jag åker för att jag hämtar hem mig själv. för att förstå vem jag i verkligheten är.

Finns det mer en det som jag sett och hört i hela mitt liv. Finns det andra planeter, och liv som jag inte kommer ihåg?

Hur kan jag åka så långt i en enda tanke, jag lämnar min kropp stunder för att möta upp på ett skepp.

Eller så sitter jag i samtal runt ett bort med änglar som hjälper mig att förstå min egen förmåga.

Ibland är jag mer där en här. Och så landar jag för att klara av något som är mänskligt. Jag är här nu och det är det enda viktiga.

Möten med min älskade son, sorgen är läkt, saknaden handlar om fysisk närhet. Snart mamma, snart.

Det kommer närmare och närmare, nya sanningar om den jag är. En ny förståelse över det jag tidigare inte har förstått.

Hur fungerar allt? Är det viktigt? Det kommer en förståelse över hur allting en gång började.

Men började det verkligen där, för jag har hört något helt annat. Beyond bakom allting vad finns där. Kan den mänskliga hjärnan greppa allting som händer.

Det är ingen idé längre att försöka förneka, jag är grundlurad. Jag trodde jag var ingenting, absolut ingenting. Jag trodde mitt liv var en stor väntan på att jag skulle få lämna.

Allt är så omvälvande allt är så mycket mer.

Jag far ut och möter 144 000 ljuskrigare som stått och väntat på mig. Det var det vi en gång avtalade, att jag skulle vakna och hjälpa till så att vi skulle kunna resa oss tillsammans.

Drakarna flyger omkring och väcker mig ifrån den djupaste sömnen.

Jag sover inte finns inte så mycket tid. EN längtan som brinner i mig att alla ska förstå, det är bråttom nu.

För mycket tid har gått åt att fråga om detta är sant?

Kan lilla jag verkligen vara allt det som de säger?

Det växer i mig kunskap som bara måste komma ut. Jag skriver och skriver i en längtan och ge ut den förståelsen jag har inom mig.

Skapelseberättelsens början, hur hamnade vi här, varför hamnade vi här. Kapitel efter kapitel växer med en förundran hur har detta kunnat hållas hemligt?

Beyond bakom innan. Bilderna klarnar och det är så vackert.

I tiden som inte finns söker jag inom mig för att hitta de svaren som min själ letar efter.

Jag förstår att jag bär på kunskapen som måste ut och jag längtar tills orden är meningar och en bok är skriven.

Så mycket som måste släppas för att vi ska sluta detta krig. Vi krigar mot oss själva ute i universum.

Bror mot bror syster mot syster.

Jorden är inte det du tror, och du är inte det du tror. Du är ingen människa du lånade ett kärl för att komma ner på jorden. Du lånade utav en människa som du själv varit med och skapat.

Snart är du där säger den blå fågeln som kommer in i rummet där jag sitter.

Snart är du där!

Sat nam Susanna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *