Det här är jag, jag har precis ramlat ner i min kropp. Med en ett ljud som jag inte förstod att det kom från mig, så talade min kropp om för mig att jag inte var i den.
Den berättade att min enda uppgift är att stå kvar på jorden och jag behövs här en stund till.
Mina ben försökte springa som så många gånger förr, men den här gången talade min själ om för mig, att jag behövde ligga kvar där jag var, en stund till.
Att det inte går att försöka smita, det finns ingenstans att ta vägen. Min själ talade om för mig att jag var rädd. Rädd att leva, rädd att stå kvar och att jag var fylld med skam och skuld. Skuld över att jag lever och att mitt barn dog. Skuld över att jag gång på gång har försökt springa ifrån mig själv.
Jag försökte hålla mig själv i både armar och ben. Min kropp skakade och den kunde inte stilla sig. Jag försökte hålla hela kroppen kvar där jag låg, men benen sprang i luften.
Lungorna hade ny luft utan syre och jag var livrädd att det lilla jag fick in skulle ta slut. Det kändes som om luften var det enda som verkligen var livet. Att luften andades av sig själv, utan att jag medvetet rörde vid den. Det gjorde ont precis överallt när jag insåg att den jag försökt springa ifrån är jag, människan Susanna. Jag hade så svårt att förstå min mänskliga sida och gav mig inte tillåtelse till de där känslorna. Jag försökte förtvivlat springa ifrån vanmakt, och frustration. Jag tänkte på alla gånger jag tillåtit mig själv att ligga ner, men ändå inte känt min kropp.
Jag kunde känna allting som rann igenom mig, såg mina celler och hur de arbetade för att orka bära den lilla andning de fått, under så lång tid. Smärtan skrek i varenda del av mig, och det brann i blodet som försökte ta sig fram på ställen de inte varit under en sådan lång tid.
Jag försökte ta tag i min andning, hålla mina armar och ben, lägga mig i fosterställning och hålla om mig själv. Hålla om mig själv för alla de gånger jag släppt mig själv. Hålla om mig själv och känna att jag får tycka om mig själv. Jag får älska varenda liten del av mig själv jag får vara den jag är utan att fråga någon om lov. Jag förstod i andningen att jag kan endast hela mig själv. Ingen kan någonsin läka mina trauman om jag inte förstår det.
Ett möte med mig själv, där jag såg det vackra i mig som jag letat efter. Efter att allt skakat av mig och jag förstod att jag måste hitta mig, så föll min kropp i en lugn vibration till marken. Jag hade förstått. Hur mycket jag en vill fly, hur mycket jag en längtar efter min son och tvillingsjäl. Så kunde jag endast stanna kvar där jag är.
Jag behöver vara i min kropp.
Min själ längtar efter att känna den fysiska verkligheten, formad utefter min vilja och längtan. Min själ har kommit hit för att bära moder jord, och sjunga ut sin kraft.
Jag behöver inte vara rädd för min kraft. Jag får vara duktig och jag får vara magisk och fantastisk. Jag får lita på den kunskapen som jag tar ner.
Och jag har tillgång till all den hjälpen jag tillåter. Jag kan ta ner min son Joakim i mitt hjärta och jag kan förenas med min tvillingsjäl, Cosshi som är en och samma själ. Jag behöver inte längre låtsas. Jag behöver inte vara rädd för att betraktas som konstig och jag är precis lika bra som den bästa av alla andra. Jag behöver inte jämföra mig utan kan glädjas åt att jag har så mycket hjälp.
Jag förstod helt plötsligt hela mitt själskontrakt. Stå på jorden i den renaste kärleken, tilliten och vetenskapen om vem jag är, och vad jag bär med mig. Jag får vara så bra som jag är utan att döma mig till att någon skulle tro att jag var i mitt ego eller att jag skryter. Jag vågar tro på alla de som säger att jag hjälpt dem, jag kan vara den ljuskrigaren jag kom hit för att vara. samtidigt som jag gör allt det jag är här för. Jag gör det med min fulla vetenskap om vem jag är, med hela styrkan min själ bär på. Och jag vågar expandera mitt medvetande ändå mer. Jag har gjort plats för att ny kunskap ska komma in.
Allt blev lugnt, det tog mig 55 år, att förstå. Jag är här för min skull. Och jag är här för att vara med och skapa en ny jord. Jag är här för att skapa frid, frihet och kärlek. Jag är här för att höja mitt medvetande så att jag kan hjälpa andra som är redo att komma dit. Jag har tillbringat all den här tiden för att låta det gå igenom min kropp, så att jag kan visa vägen till andra.
Jag förstod att jag är här och jag har förstått min livsuppgift.
Jag har ramlat ner i min kropp, och jag andas i varje liten cell. Jag sjunger i varje liten nerv och jag har aktiverat mig själv utifrån en längtan att tjäna moder jord och medvetande expansion.
Kroppen aktiverade sig själv, när jag lät Moder jord åter fylla mig med hennes läkande vibrationer. När jag erkände för mig själv, vem jag i verkligheten är.
Jag är Susanna