Jag hjälper dig genom att laga mig själv

 

Förstår du mörkret som du har haft i ditt liv?  Jag förstod inte det före min son dog. Jag förstod inte att höra min egen röst och säga, nu räcker det. Alla de sår jag hade låg så djupt i min själ att jag inte orkade titta på dem. Det gick åt så mycket tid att försöka göra det som förväntades av mig. Jag hade inte tid att titta på mina sår och klarade inte av att ta reda på dem.

Om min son hade dött innan han dog, så hade jag med all säkerhet följt samma väg. Jag hade ingen aning om hur jag skulle ta mig ur min egen värld. För jag hade fullt upp med att klara upp det som fanns runt om mig.

När jag fick se vad jag bar på så visste jag inte om jag någonsin skulle bli hel. Jag orkade endast lyfta liten bit i taget, Annars skulle jag drunkna. Jag hade ingen jag kunde prata med, Som kunde förklara för mig, att smärtan du bär på är inte endast från dig själv.

Det var innan jag förstod att jag bar på förmågan att läka mig själv, och la allting omkring och runt mig.

Jag blev tvingad att titta på detta. Jag blev tvingad att se alla de delarna som jag spritt ut över tid och som höll på att spränga min ryggsäck. Det fanns inget som höll om mig, och nätet låg runt omkring mig, det fanns ingen livboj. Jag var tvungen att möta allting som kom, gå in i alla hål och vända på det svarta som välde upp. Jag fick se och möta mig själv, i detta liv och liv som ligger bortom. Jag fick en förståelse till allt lidande som pågår på jorden, och undrade vad jag skulle göra?

Gång på gång kastades jag tillbaka i vanmakten, ingen hör mig. Ingen ser det jag försöker säga, och jag kan inte förklara. För min önskan och viljan att väcka och att visa var så stor, att jag glömde bort det viktigaste.

Jag spred allt jag hittade och grät när jag såg misshandeln som pågår i världen, Och det blandades med såren av att min son dött. Det blandades med tårar, för det jag kände i min egen sorg och saknad. Jag var så ivrig att hjälpa till att jag glömde mig själv. Jag glömde mina sår för en kort stund för jag orkade inte stå kvar.

När jag började förstå att allting det jag känner hänger ihop med mina tidigare minnen om mig själv, att det finns i hela mitt system och jag kommer ihåg hur jag höll på att dö. Jag höll på att dö för ingen höll i mig, och jag orkade inte länge se det som var.

Men nu vill jag leva jag vill se att det blir en förändring, att ljuset får en chans att sprida sig och att människor får kunskap om vilka de i verkligheten är.

Jag satt fast. Jag förstod inte hur mycket som finns inom mig och som inte kunde komma ut. Jag kurade ihop och såg den lilla människan som aldrig någonsin har kunnat. Jag behövde väckas för att förstå att jag måste läka mig.

Då kom det en Ängel

Hon kom in i ett varmt ljus och förklarade för mig att jag behöver läka alla delar i mig själv, innan jag försöker hjälpa någon annan. Det är en universiell lag.

Om jag ska ha en möjlighet att skicka kärlekens ljus till alla dessa själar som lider, behövde jag först förstå att läka mig själv. Jag kunde då vara med och frigöra barnen. Mitt ljus skulle gå till de som kände och var redo, så de kunde komma ihåg sin önskan en gång för alla bli fullt fria.

Hon berättade för mig att jag själv är en skyddsängel för dessa barn. Att jag natt efter natt står och sänder kärlek så att de kan få känna Guds kärlek som strömmar ner till dem, från alla skyddsänglar. Hon berättade för mig att dessa minnen bor i mig. Jag har sett och känt dem och jag har själv varit ett utsatt barn. Jag har själv befunnit mig i denna svartaste avgrund, och det bor i mina celler.

Att jag i min högkänslighet tog deras minnen till mig, och känner deras smärta såväl som min egen.

Att jag istället för att skicka hat skulle jag skicka kärlek och ljus till de som begår de hemska brotten, som gör vad andra säger till dem i rädsla. Som tappat bort sin egen vilja, de behöver mitt ljus.

Inte endast barnen utan att någon kliver fram, någon som har allt i sina händer, för då kanske fler människor förstår.

Att jag skulle släppa allt hat och släppa fram min egen smärta. Hon förklarade att min själ var redo att växa så jag behövde lämna lite plats.

Min ångest försvann i ett andetag. Jag kunde hitta in i min kropp igen och läka mina sår med ljus.

Jag förstod att genom att läka mig själv så frigör jag barnen, det sker i mina tankar. En längtan om att erkänna att jag är trasig men kan bli hel. En längtan om att verkligen förstå och kunna hantera mina egna sår.

Att erkänna att min sanning är att jag är trasig, men går att laga.

Jag går att laga med kärlek från mig själv, så att ljuset hittar in i mig själv fullt ut. Jag kan laga mig själv i mina minnen från allt ont som har skett.

Jag vågar se magin i mig när jag istället för mörker ser endast ljus.

 

Jag märkte att för varje gång jag fick inblick i dessa djupa tankar. Så lös min själ upp lite mer. Jag såg ljuset komma ut ur både mina fingrar och tår, och min vibration gick upp. Jag såg mitt eget ljus förenas med moder jord och faderhimmel.

Där kunde jag sända ut den renaste kärleken till världens alla barn.

För här förstod jag att jag äger all styrka och visdom att förstå vilken fantastisk själ jag är. Och jag är här för att förändra och förändring börjar alltid med mig själv, och mina tankar.

Så nu har jag slutat slå på mig själv och vågar tro på det möjliga i magin.

Sat nam Susanna

 

 

 

 

2 reaktioner på ”Jag hjälper dig genom att laga mig själv”

  1. Gunilla Nilsson

    ”Våga tro på det möjliga i magin!”
    ”Läk dig själv innan, du kan läka alla andra!”
    Känner tyngden i ”mina steg”, som om jag för varje steg sjunker ner i dy och måste handgripligen dra upp den ena foten, innan nästa steg kan tas, dra upp nästa fot inför nästa steg o s v.
    Upplevde detta fysiskt, två år innan jag ”gav upp” och ”lät” det kroniska trötthetssyndromet ta överhand, då ingen ork fanns kvar, att kämpa emot.
    Upplever detta på nytt, fast på ett annat plan.
    – Att ”sitta fast” och inte ta mig vidare.
    Dags för ytterligare ett eller flera ”läkningsvarv”.💕💞💗

    1. susannapublishing

      Ja du Gunilla varje gång man tror att nu finns det inget mer, då kommer det något som däckar en, Vi kan inte göra mer en det vi redan gör. Kärlek

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *