Jag vaknade hårt och brutalt upp till en helt ny sanning. Till ett minne som varit så djupt begravet i mitt innersta. För att jag skulle vakna så krävdes det att min älskade son och tvillingsjäl skulle gå. Endast han kunde visa mig vägen till den sanningen som vi är ämnade att stå i. Att vi är så mycket mer.
Jag gick och la mig och sov efter ha gått som en sömngångare i större delen i mitt liv. Knuffades ut i den sanningen när smärtan red i mig som värst.
Det yttersta offret att förlora den som står dig så nära. Men det var inget offer. Det var ett gemensamt beslut som vi tagit en sådan lång tid innan jag lämnade för att gå ner före dig. Det var ett val vi gjorde för att kunna tillsammans delta i det stora som nu händer i vår värld.
Genom tid och rum hör jag dig så nära hur du viskar till mig att det inte finns någon separation och att allt är en illusion. Det går så många nu, så många som är en del i det som händer. För att vi ska kunna vakna upp och förstå att vi är några andra, att vi endast lånat våran hud en kort tid för att kunna delta i det oändligt vackra som händer. Vi vaknar en efter en och förstår inte riktigt vad som händer. VI är rädda och tror att vi är ensamma. Men vi är aldrig någonsin ensamma. Inte änns i våra mörkaste stunder.
När du visade mig vem jag var och jag insåg att vi är en del av ett otroligt stort universum då blixtrade det framför mina ögon. När jag förstod att vi bestämt detta tillsammans så insåg jag att jag sitter inne med en otroligt stor kapacitet för att vara med om detta.
I mitt bröst svämmar en kärlek som är så ren och så otroligt stor. En kärlek för att vi valde detta tillsammans och för att varje dag som går är jag lite närmare dig. Det finns inget slut det kommer att fortsätta vi kommer att fortsätta.
Min älskade så högt som jag beundrar dig när du trädde in i det land som du i just denna stund inte kunde veta något om. Det är lycka som blandas med en oändlig saknad när jag vet att du ifrån där du är hjälper till för att mänskligheten ska inse att vi är fantastiska ljusvarelser.
Men det finns också en mamma som sitter med alla sina känslor. Av saknad och sorg. Av tårar som rinner ner från min kind när jag försöker vara oegoistisk och tänka på att vi gör det här tillsammans. Det är två roller jag har en som en oändlig ljusvarelse och en som människa.
Jag känner kärleken från universum från Gud fader, jag hör honom inom mig och tänker på det som jag måste göra. Men jag räknar tiden som inte finns. Jag väntar och jag längtar på att åter stå vid din sida. Det finns ingen sorg och smärta det kommer gå över när vi åter får vara med varandra.
Jag tittar upp mot det oändligt stora blå som är ovanför mig. Jag vet att du är där men även nära mig. Jag känner dig när din hand försöker röra mig och oftast somnar jag trygg med att du är så oändligt närmare en du någonsin varit.
Jag hör hur änglarna viskar till mig att allt är som det ska att jag är trygg och att tiden endast är en blinkning. Att vi varit separerade förut men att jag nu vet att det endast är en illusion.
Jag är så otroligt tacksam för att vi gör det här tillsammans men jag önskar av hela mitt hjärta att jag fick se dig en kort sekund och bara smeka dig över kinden.
Du går vid min sida och du sitter nära. Du är här och du är överallt för vi är multidimensionella varelser. Vi behöver inte förstå vi behöver endast veta att det är sanning. Jag andas utan att förstå hur det går till. Jag kommer stanna tills det är dags att gå. Med mitt hjärta med all den kärlek som finns inom mig, som rinner över.
Jag älskar dig
Sat nam Susanna