Jag drömmer väldigt sällan. Jag vet att jag lämnar min kropp varje natt och jobbar. Jag vet att jag kommer få information om vad jag gör när jag är redo. En sak som jag vet är att jag nästan varje natt träffar min son. Det är inte det att jag kommer ihåg dessa möten, men jag vet att det är så för jag känner det oftast i hela kroppen när jag vaknar.
För ett tag sedan vaknade jag som vanligt och dagen började gå, när jag satt hemma hos en vän och kom på ett minne av vad som hänt på natten. För det var ingen dröm utan ett minne. Jag stod i mitten av ett sådant ljust rum och det var massa varelser runt mig som pratade. Det var ett helt annat språk och jag förstod inte vad de sa. Men de såg oerhört vänliga ut och var otroligt vackra. Men på ett utomjordiskt sätt. Jag kan inte förklara den skönheten vet bara.
Det stod och skrev ner något på en lapp som de räckte över till mig, när jag böjde ner huvudet för att se på lappen så förstod jag ingenting. Det var massa konstiga krumelurer som inte betydde någonting för mig. När jag tittade upp igen var de borta. Men jag kom ihåg deras prat som lät som något som sjöngs fram till mig.
Jag berättade detta för min vän och hon sa klockrent att det lät som ljusspråket. Vilket jag aldrig hört talas om. Jag skrev ner det jag kom ihåg från den lapp de givit mig vilket var konstigt bara det, för hur skulle jag kunna komma ihåg det. Sedan fick jag lyssna på klipp från människor som talade språket. Och helt plötsligt förstod jag vad det var man sagt mig.
- Var hälsad ljussyster, vi är här och kommer leda dig rätt. Lita på din kärlek och det ljud som talas i ditt hjärta. Vi talar universums språk ett språk som du förstår i ditt inre och som du alltid har talat.
Jag vart så förvånad när jag faktiskt förstod vad det var som sagts till mig. Nu har jag flera gånger efter det hört samma språk när jag kanaliserar det börjar med det språket och sen översätter jag per automatik så att jag ska kunna förstå vad som sägs. Jag kan inte tala det eller kan jag det?
Flera gånger när jag var liten talade jag med ord som ingen förstod allra minst jag själv, iallafall inte ljust då. Men jag minns att jag blev trygg av det som jag sa. Det är klart att vi har ett universellt språk. Alla de språk som talas här på jorden är språk som kommer från det språket. Ibland när människor kanaliserar så blir det på engelska det har aldrig hänt mig, men det är inte omöjligt att det kan hända.
När jag kanaliserar in Sananda så talar hör jag svenska, men vad är det som säger att jag inte översätter det och gör det till svenska. Han talar världens alla språk men till mig blir det på svenska.
När min son talar till mig ibland så är språket helt annorlunda en det jag är van att höra ifrån honom. Men det är som han förklarat att han är på en annan plats där även jag kommer ifrån, där vi är miljontals år och det låter ibland högtravande och väldigt gammalt. Men jag hör ändå att det är han.
Jag hör skillnaden från mina guider och änglar och kan skilja på dem även om jag inte hör deras röster. Jag kan känna vem det är som kommer innan de kommer. Men på senaste tiden har mina änglar kommit tillsammans. Det är som de vill att jag ska känna mig trygg i att även de är tillsammans. Flera gånger har de kommit tillsammans med min son för att ha ett samtal med mig, då märker jag hur den ena hoppar in och tar vid där den andra slutat.
Jag är trygg i det. Att ha dessa dagliga samtal är något som jag längtar efter och ser fram emot. Jag välkomnar dem varje dag att vara med mig och bistå mig där de tycker att det behövs. Men de låter mig alltid ta det yttersta beslutet.
Jag har börjat kunna urskilja hur deras energier ser ut och har blivit visat i inre bilder hur de båda ser ut. Och de är olika. Jag har en manlig och en kvinnlig. Och ibland har jag min absoluta favorit bland ärkeänglarna med mig.
Zadkiel, han har en alldeles speciell plats i mitt hjärta och det vet han. Han var den som hjälpte mig att hitta min son och att vi skulle få kontakt igen. Han var den som översatte det alla andra änglar försökte säga till mig och han är den som hela tiden bistår mig nu. Även om jag naturligtvis har kontakt med de andra ärkeänglarna. Det är inte konstigt längre att de talar till mig, jag frågar ibland om jag inte ska föra ut deras budskap, för det är det många som gör. Men de säger att det är helt enkelt inte mitt jobb. Och det tror jag på, för mitt jobb är någonting helt annat.
När man lyssnar efter svar på frågor som man sänder ut behöver man verkligen lyssna på svaren, för de kommer inte alltid som man tror. Jag får hela tiden svar men ibland är de faktiskt långt ifrån det jag vill höra då därför vet jag med all säkerhet att de är de som talar till mig. Om det var jag själv så skulle ju svaret bli som jag vill varje gång jag ställer frågan.
i hoppas verkligen att dessa ljussystrar kommer till mig igen snart för det var som att komma hem. Jag längtar hem jag längtar efter min son. Jag längtar till Min fader och till Min Moder. Jag längtar till min själsfamilj och till att känna den oändliga kärleken. Kärleken som jag håller på att hitta i mig själv och som jag vet kommer ifrån alltet. Jag känner den varje gång mina änglar kommer och jag känner den när mitt högre jag landar i min kropp. Jag känner den när min sons ljus går in och snuddar mitt och jag känner den oändliga kärlekens ljus i allt det som händer runt omkring oss i just detta nu.
Sat nam Susanna