Hjälp från andra sidan

Jag är nyutexaminerad Socialpedagog. Jag blev klar exakt en vecka efter att min son lämnade jorden och reste över till andra sidan. Jag gick för att hämta mitt examensbevis  och det var med tunga steg. Men jag gjorde det av två anledningar, dels för att det var något som jag hade förtjänat, och den största anledningen var att min son var så stolt över mig och jag ville att han skulle veta att jag klarat av det.

När jag satt och väntade på att jag skulle bli uppropad hade jag panik i mitt bröst. Jag hade min finaste kurskamrat med mig som stöttade varje steg jag tog. Så när mitt namn vart uppropat så gick jag fram med darrande ben, samtidigt som jag hörde. Sträck på dig mamma jag är stolt. Jag visste inte riktigt då att han var med mig. Men jag tog mina betyg och sedan gick vi. När jag kom ut ifrån salen så brast allting inom mig. Jag visste inte om jag skulle svimma på plats. Innan jag gick hemifrån hade jag greppat en väska som jag inte haft på flera år och när jag kom ut stoppade jag ner handen av någon anledning. Med handen fick jag tag i någonting hårt, drog upp och där var en berlock där det stod min sons namn JOAKIM på som vi letat efter i flera år. Det spreds sig en känsla av totalt lugn i mig. Och jag tackade för det tecknet.

Flera månader senare var jag ute och gick, skulle gå en skogspromenad. Jag var sjukskriven och hade funderat på vad jag skulle göra. När jag gick förbi en skola som håller på att renoveras. Jag tog mejl adressen som stod där och gick min promenad. Glömde bort tills två dagar senare när någon puttade på mig och sa att jag skulle mejla skolan.

Jag gick in på sidan och såg att det inte fanns några lediga jobb, men jag skrev ett mejl till rektorn. Jag talade om vilken bra tjej jag var och varför jag skulle ha ett jobb hos dem. Det tog 5 minuter så hade jag fått ett svar. Hon ville absolut träffa mig kunde jag möjligen komma den 7/9 kl 1315?

Min son gick över den 7/6 kl 1315,, Jag trodde att jag skulle svimma, ett sådant tydligt tecken att han var med mig och att det fanns en anledning till att jag skulle söka den platsen som inte fanns. Så exakt när han hade varit ifrån mig i 3 månader satt jag på mitt livs intervju och fick frågan om jag ville bli skolkurator. Jag jublade på insidan av mitt bröst, om jag ville? Det var ju det här jag alltid hade velat och här kunde jag göra det som jag är duktig på. Här kunde jag möta unga i deras liv och finnas till för dem.

Rektorn skulle höra av sig, det gick inte att ta in mig som läget var just då och hon behövde lysa ut tjänsten men jag stod högt upp på hennes lista. Jag gick hem fullständigt säker på att detta var mitt jobb. Jag började affirmera såg mig själv jobba där, såg när jag träffade de unga och hur jobbet såg ut. Jag tackade för mitt jobb, hängde upp lappar i min lägenhet där det stod skolans namn, och levde som jag redan jobbade. Jag manifesterade mitt drömjobb och läste samma rad varje dag. När folk frågade sa jag att jag väntade på att få börja mitt nya jobb och log lite hemligt.

Jag ringde regelbundet och mejlade för att visa att jag verkligen ville vara på denna plats. Två dagar innan min son varit borta i 5 månader fick jag ett mejl att rektorn ville pröva mig och ge mig ett uppdrag. Och exakt när min son varit borta i 5 månader så var jag åter där, och hon gav mig mitt jobb. Jag visste att jag skulle vara här, jag såg det framför mig och tackade universum varje dag för att jag fick chansen. Jag höll mitt liv i mina händer. Och även om jag inte är helt fast ännu så vet jag att det är här jag ska vara.

Vad du en vill i livet kan bli ditt, precis vad som helst. Ingenting stoppar dig mer en du själv. Attraktionslagen är fantastisk. Men jag är fullständigt övertygad om att min son hjälpte mig med att komma till den här platsen. Han såg till att jag gick där, att jag skrev mejlet och att jag aldrig gav upp. Jag får sådana här saker hela tiden och det är min fulla övertygelse om att han alltid är med mig i varje steg. Precis som jag vandrar med Gud fader och Gud Moder. Precis som jag vandrar med mina änglar och alla andra ljusvarelser.

Vi kan alla göra precis det vi är här för och vi bestämmer själva hur våra liv ska se ut. Det är jag som bestämmer och det är mina händer som håller i mitt liv. Jag sviktar inte i min övertygelse och är säker på att du som läser det här kommer att förstå precis vad jag menar. Jämför dig aldrig med någon annan i ditt liv, det är dig själv du står närmast. Du förtjänar lycka och frid varje dag. Du förtjänar att slippa ångest och negativa miljöer. Du är här för att leva gå ut och gör det nu och känn tillit i att du är hållen av så mycket mer en vad du tror. Var lycklig, le och skratta. Och när du är ledsen var det oxå det är helt ok, men fastna inte i det utan kom ihåg att du alltid kan be om hjälp så du får resa dig igen.

Kärlek och ljus ❤❤❤???

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *